måndag 1 februari 2010

Vi måste få allt flera med


1. Vi måste få allt flera med
till sabbatsron därhemma,
till andra strandens härlighet,
till Herrens gyllne stad,
vars murar heter salighet,
vars portar heter lovsång,
och evig glädje pelarna
som skymtar rad vid rad.

2. Vi måste få allt flera med,
för svag blir eljest sången,
för fattigt jublet, som en gång
till sist skall stiga där
kring honom som har övervunnit
lidandet och döden,
som lov och ära, pris och tack
allena värdig är.

3. Det är ej nog, o nej, o nej,
att ensam finna vägen.
Vi måste räcka ut vår hand
till dem som vilse går,
så att vår skaras glesa led 
alltmera börjar tätna
och tusen sinom tusen vittnen
härligt med oss står. 


Text: Ida Granqvist 1905 (32 år), ngt bearb.
Musik: Thure Melander ca 1920


I Granqvist:

1 kommentar:

Andreas Holmberg sa...

Ursprungligen fanns en fjärde strof med (se t.ex. Guds fotspår, EFS bokförlag 1929). Den löd så här:

"Se, ryttaren på vita hästen väntar på oss, väntar,
det hastar med hans stora verk, nu intet dröjsmål mer.
Vi följa honom, följa för att vinna dessa många -
Gud hjälpe oss att nå dem, innan sol i våg går ner."