Låt mej växa stilla

 

Text: Anders Frostenson

Musik: Karl-Erik Svedlund

Tack, Herre, för S:t Markus

Tack, Herre, för S:t Markus,

den svage som blev stark.

Hans verk och evangelium

bröt ny och fruktbar mark.

Må vi i all vår svaghet

ta mot gudomlig kraft,

bli grenar i din vinstock,

ge druvans rika saft.

Det liv du lever (Jag är vägen, sanningen och livet)

Vandrar du ensam (Han är vägen, sanningen och livet)

Säg mej den vägen som leder till livet

 

 

1. Säg mej den vägen som leder till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mej det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!
"Kära själ, jag råder dej",
svarar Jesus, "uppsök mej".

2. Förr kunde ropas: det är ingen fara!
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i vådan man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
Var är Jesus, Frälsaren?

3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
som lägger grund för vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

4. Lämnas skall världen, som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lustan, som dödligen sårar,
lämnas skall allt, varpå mänskor vill tro.
Sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.

5. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världenes Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.

6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med Jesus i paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen
skall jag följa Frälsaren. 

Text: Lars Linderot 1811 (50 år), bearb.
Musik: Svenska folkmelodier

L Linderot:

Jag vet en väg som leder

1. Jag vet en väg som leder
till himlens sköna land.
Väl går den genom mörker
och prövningar ibland,
men till den ljusa staden
den ändå säkert bär.
//: Den vägen Jesus är ://

2. Jag vet en frid som varar
när annat allt förgås.
För guld den kan ej vinnas,
för penningar ej fås.
Den är en dyrbar gåva
från Gud, vår Fader kär.
//: Den friden Jesus är ://

3. Jag vet en kraft som helar
min ande, själ och kropp,
som skänker ro och vila,
ger läkedom och hopp.
Den ger mej mod att leva
i denna mörka värld.
//: Den kraften Jesus är ://

4. Jag vet ett mål så härligt,
som väntar ovan skyn,
och snart den slöjan brister,
som dolt det för min syn.
Med blicken fäst vid Jesus
jag löper framåt här.
//: Det målet himlen är ://

Text: Hildur Elmers 1894 (26 år), ngt bearb.
Musik: Anders Gustaf Sjöblom

En torr och kall vår

1. En torr och kall vår 

gör sommaren kort

och vinterns föda fördriver.

Gud hjälp, du som rår! 

Se, våren går bort

och liten glädje oss giver.

Sol varma, 

förbarma! 

Hos vädret torrt

nu kölden sommaren river.

2. Gott majregn oss giv, 

låt dugga tätt ner,

låt varm dagg örterna fukta!

Oss torkan bortdriv, 

låt frosten ej mer

de späda blomstrena tukta!

Var nådig, 

var rådig! 

För dem jag ber,

som Herren tjänar och fruktar.

3. Låt vädret så kallt 

och torkan oblid

ej tvinga rosorna röda,

låt åkern så stolt 

ej kommas så vid,

att han ej bonden kan föda!

Bevara 

från fara 

i allan tid

den späda markernas gröda!

4. Låt himmelens port 

utvidga sin gång,

hjälp molnen högre uppstiga,

låt höra oss fort 

skön näktergals sång,

som kölden tvingar att tiga!

Låt sjunga 

de unga 

med stämmor mång!

Låt barnen dansa och niga!

5. Giv glädje och tröst, 

låt lärkan ej dö,

låt leva sommarens svala!

Hugsvala vart bröst 

på Sveriges ö,

som nu så sorgligt hörs tala!

Giv sommar 

som blommar, 

giv gott grönt hö,

låt göken ropa och gala!

6. Gör dagen oss lång, 

gör natten oss klar,

låt duggregn varma nerfalla

och locka till sång 

den fågel som har

tyst varit vintern så kalla!

Låt klinga, 

låt springa 

mångt hjon, mångt par,

låt fröjdas människor alla!

7. Ja, ljuvliga sol,

de fattigas vän,

som ej din värme vill spara,

kom hit som fjol

med sommar igen,

låt köld och ensamhet fara.

Nu längtar,

nu trängtar

båd kvinnor och män

att gå i solskenet klara.

8. Släpp boskap i vall, 

lös oxen ur bås,

driv fä och fänad åt skogen!

Låt öken få stall 

in under Guds lås,

låt bonden glädjas vid plogen!

Höst mustig 

gör lustig, 

låt säden fås

av åkern ymnig och mogen!

 

9. På blomster och löv 

låt stimma de bin,

som bildar honungen söta!

Men snart blir man döv 

av buller och skrin,

där man krigshärar får möta.

Still´ vreden, 

giv freden, 

Gud, stå oss bi,

som bäst kan fienden stöta!

10. Vi har ju, o Gud, 

dig syndat emot,

förlåt oss bristerna svåra!

Vi vill dina bud 

med bättring och bot

nu följa dagarna våra.

Låt falla 

nu alla 

din vredes hot,

och dämpa vad oss kan dåra!

11. Ja, dämpa det ner, 

din gåva oss lär

all tid rätt nyttja och bruka!

Till slut jag dig ber, 

hjälp deras besvär,

som gästfritt borden vill duka

och hjälper, 

ej stjälper 

den hand, som bär

en tom och sönderspräckt kruka!

 

(För den fullständiga versionen, se här!) 

Text: Lars Wivallius 1642 (37 år), bearb. A.H. 10/5 2021 ("Första gångedagen")

Musik: Ulf Bagge